IslandsTyra

Jaha idag var det då islandshästens dag i Helsingborg. Ett stoort evenemang med bland annat landslagskamp mellan danmark, finland, island, finland och sverige. Jag och Tyra startade i lättklass. Det var väldigt hög klass på ekipagen som var med i den lättaste klassen och de som placerade sig hade riktigt fina hästar. Ärligt talat så tycker jag att de platsade i den högre klassen. Men så kan det hända att det blir när arrangörerna av en tävling tillåter fritt antal deltagare till den lätta klassen och endast 20 antal till den svårare. Det är många som inte får plats att starta i öppen klass och då väljer de ju självklart klassen under där de ändå har en chans att vinna vilket de antagligen inte har i elitklassen.. Surt sa räven.

Det som är riktigt trist med islandshästsporten är att det finns för få klasser tycker jag.

Det gick riktigt dåligt för mig och Tyra tyvärr. Det finns lite olika anledningar till detta.
1. Hon stretade emot och trivdes inte med mig och bettet
2. Jag var en riktigt dålig pilot

Förklaring:
1. För ett tag sen var jag till en duktig och välanlitad specialist på hästens tänder. Nämligen Ylva Rubin. Hon upptäckte ett problem i Tyras mun. När jag haft vanligt tränsbett av tredelad eller odelad typ så har det skavt mot tandköttet framför hennes tänder för att de betten verkar inåt/uppåt fattade jag det som. Hon rekommenderade pelhamsstång till hästar som blir så här i munnen för den stången verkar mer vinklat och inte bakåt liksom. Tyra går helt himmelskt bra på detta bett och trivs mycket bättre. I lätt klass får man inte rida på stång. Så det gick dåligt dels för att hon inte blev lättriden och dels för att jag hade bestämt mig redan innan för att det inte skulle gå bra då hon känts helt annorlunda att rida det senaste på stången. Jag testade ha vanligt bett på henne häromdagen och den ridturen gick inte bra den heller. Därför hade jag bestämt mig innan och hur tävlingspeppad blir man då på en skala?????

Dålig tävlingspsykologi helt enkelt.

2. När jag ska tävla så glömmer min kropp av hur det ska kännas när hästen går bra. Jag stelnar till och slutar RIDA. Jag bara åker med. Jag hjälper inte hästen överhuvudtaget att bli motiverad, inte mig själv heller för den delen. NU MÅSTE JAG SKÄRPA MIG! Jag sitter för tusan på en kanonhäst, VARFÖR i hela friden kan jag inte utnyttja det läget och rida som jag gör hemma??? För hemma går det ofta jättebra och känslan finns på plats och hon går som en klocka. Jag blir så trött på mig själv. DUMMA dumma Helena! 

Jaja, denna dag som tävlingsdag glömmer vi hädanefter och så lovar jag mig själv från och med nu att försöka slappna av och komma ihåg hur man gör när man rider även på tävling. Så sjujäkla svårt kan det väl ändå inte vara eller?

Riktigt besviken är jag på mig själv.